Varelser att räkna med.

Hon är majestätisk även om färgerna är lite klena. Det kommer snart bättre bilder till bloggen, men nu var det ju det att jag inte är fotograf.

Det fortsätter att målas här i Skogskanten, har till och med gett mig på att måla ett människoansikte trots min djupa motvilja. Jag är inte förtjust i att måla människor, det är som att människomotiv är ivriga att börja berätta en färdig historia och jag undrar över deras karaktärsdrag, deras… tillvaro. Det är just nu inte det jag vill fånga.

Du som betraktare har en relation till motivet. Du tittar med ögonen och skapar dig en känsla – du tillsammans med dig.
Motivet vill inte berätta något om sig självt, det bär inte en egen historia. Historien kommer till liv genom din blick, din känsla och det är jag som konstnär som frågar dig: Vad händer i bilden? Vem är det där egentligen?

Fåglar ger mig en större frihet i det att de avstår ifrån att vara berättelsebärare.