Nu så.

Äntligen sitter de där, promenerade in på sin canvas i maklig takt.

De var värda att vänta på. Det finns många relationer i bilden – mellan de olika strukturerna, miljöerna och inte minst mellan fåglarna. Ömheten de utstrålar har fått mig att gråta mer än en gång och det är väl bra att få hjälp med det ibland.

Vi människor är utrustade med så många möjligheter att stänga in känslor att vi går vilse bland sköldarna, slår pannan i kanterna.

Våga vägra vara en hårding, det är inte så lätt som det kan verka.